Prickly In Pink

Jag skojade lite med sambons kompis om att jag har smygtränat Tequila att bajsa mest på sambon... Det verkar nästan stämma, så fort hon kommer till honom bajsar hon. Det är som när hon skall bada, gissar att hon helt enkelt blir stressad/rädd. =/ Sambon får pilla lite mer med henne så att hon vänjer sig, dock bajsar hon ju faktiskt på matte också, bara inte lika ofta... =D

Det går framåt på fotofronten:

Testade en liten fotosession med Tequila i soffan. Fick ge upp bakgrunden i form av en handduk då hon mest låg under den snarare än på den...

Jag lyckades få bilder av henne som inte ser ut som en vitt suddig fläck, onekligen ett framsteg. =) Matte har blivit bättre med kameran och Tequila har blivit lite mer van, hon rycker dock fortfarande till nästan varje gång kameran klickar. Idag lyckades vi alltså med iaf två hyfsade bilder. Hemligheten? Vi kallar det mjölmask...

 

 

Tequila har bland annat ett hjul att springa i. Innan någon ens börjar tänka tanken; nej det är inget hon gör tvångsmässigt, jag har studerat henne noga och hon springer absolut inte hela tiden. Egentligen är det en överdrift att säga att hon springer, hon mest går framåt tills hjulet följer med. Då sätter hon sig ned och går sedan framåt igen...
Än så länge är hon liten så hjulet är inte för litet, hittade bara ett 26cm men som sagt, köper ett nytt när hon växer ur det. Nu vet jag iaf att hon uppskattar hjulet.

Som de flesta igelkottar gör hon gärna sina behov när hon är i rörelse, förutom när hon är hos husse förstås... Hjulet blir väldigt smutsigt snabbt och man får göra rent det varje dag i princip. Hon får förstås väldigt smutisga tassar också så det får bli ett fotbad med jämna mellanrum.
Just nu verkar hon ha kommit in i slutfasen av sin sk quilling och huden är väldigt torr och fnasig så vi köpte barnolja att ha i badvattnet. Det verkade hjälpa rätt bra men oj vad hon hatar att bada. Hjärtat smälter verkligen när hon desperat tittar på mig med stora ögon och försökra klättra upp på mina händer. Nåja, ibland måste man bada så är det bara.
Med tanke på hur skraf hon blir för slutarljudet på kameran har jag inte ens försökt att blåsa henne torr med en fön. Istället har jag köpte en SnuggleSafe som jag värmer i micron i 6 minuter (och låter den svalna inne i micron i en minut) som jag sedan lindar in i en filt och sätter henne på när jag lindat in henne i en handduk. Det fungerar jättebra och jag ser alltid till att hon är helt torr innan hon får springa iväg på golvet igen.

Nedanför är en bild när hon ligger och myser i värmen efter senaste badet.



Och en bild på en mycket missnöjd Tequila i badbaljan.

När jag nyss skulle gå och titta efter Tequila upptäckte jag att vi (ehum, jag) glömt att stänga för sovrummet. Ett antal hemska tankar avlöste varandra och det blev inte bättre när jag varken kunde hitta henne i köket eller hallen.
Hon är bannad från sovrummet än så länge då det inte är kottesäkrat och väldigt stökigt med en massa potentiella hårstrån och trånga utrymmen att klämma sig in i. Tittade i köket en gång till och då satt hon ju där i sitt hjul och tittade på mig. En lättnad onekligen men klantigt av mig att missa henne...

Hon fick några mjölmaskar som slank ned som sig bör. Sedan började hon klättra på mig och hängde sig fast i min halslinning. Hon kröp in och trivdes tydligen väldigt bra där, varmt och skönt antar jag. I skrivande stund sitter jag alltså med en igelkott innanför tröjan. Hon stick faktiskt inte alls och verkar ha det riktigt mysigt.
Det var lite nervöst ett tag när hon började slicka mig på magen. Igelkottar har tendens till att först slicka på något nytt och till sista bita ordentligt. De arbetar upp ett skum i munnen och stryker sedan skummet över taggarna. Det kallas för självsmörjelse och man vet inte riktigt säkert varför de gör så.

Tequila började vandra runt innanför min tröja och till sist fick jag ropa på sambon att han skulle rädda mig. En kotte i armhålan är inte helt bekvämt trots allt. Nu ligger hon och gosar i en filt i kattunneln. Skall fota hennes rum snart och lägga upp lite bilder på hur hon bor.

Jag som hade tänkt att det här skulle vara en rumsren blogg men men, var tvungen att dokumentera hennes nya favoritplats.

Det är tur att matte har kommit över sin insektsfobi. Igår släppte jag ned Tequila i matskålen (jo, hon sitter i skålen när hon äter, och bajsar...) eller hon rättare sagt kastade sig ned från min hand, högg zoofobasen som låg där och sprang in under rampen till "buren". Sedan hördes ett högljutt knastrande när hon gjorde processen kort med sitt offer. Hon lät också lite som om hon fick i halsen, ett kvävt gällt läte men allt verkade vara ok och sedan knastrade hon vidare.
Zoofobasen var förvisso redan död eftersom jag kapat huvudet på den. De kan bitas ordentligt och Tequila är ju rätt liten ännu. Dessutom har jag testat med levande zoofobas första gången hon fick det hos oss. Lade den i matskålen, släkte ljuset och väntade på att hon skulle komma fram. Hon satte sig i matskålen som vanligt men efter några sekunder flög hon upp och sprang och gömde sig under rampen igen. Jag gissar att hon blev överraskad av zoofobasen även om hon bör känt lukten av den.


Jag insåg snabbt att det inte var någon idé med levande föda, i alla fall inte ännu, så det blev till att klippa mjölmaskarna också. Tog sedan upp henne i famnen och höll en död mjölmask framför henne i pincett. Jag har aldrig sett henne röra sig så snabbt. Hon mer eller mindre sög i sig mjölmasken och så var den borta. Hon fick tre till och det var borta lika snabbt. Det var onekligen uppskattat i alla fall. Jag kan inte säga att jag delar Tequilas förtjusning över mjölmask dock...

Vi gjorde ett tappert försök till fotosession ikväll. Det gick lite så där. Det som var mest i fokus för kvällen var den bajsklutt hon lämnat på handduken vi använde som bakgrund. Själv blev hon mest liktydig med ett suddigt vitt streck. Jag lyckades i alla fall få en eller två bilder där man åtminstone kan tyda att det är en igelkott man tittar på...

Resultatet av en kotte med spring i benen och lång slutartid (½ sekund...):


Och lite mer kotteliknande bilder...

 

Idag åkte vi till Zoocenter på Frölunda torg och köpte mat till Tequila. Igelkottar skall ha en bas av torrfoder för katter, light eller sensitive då de lätt blir överviktiga. Dock uppskattas så kallad mjukmat också så vi köpte en påse från Hill's med Tender Chunks, Beef. Mjukmat skall man bara ge lite av ibland så det är inte helt lätt att hitta tillräckligt små burkar/förpackningar. Jag stängde påsen med en påsklämma så det bör hålla ett litet tag i alla fall.

Sedan var det dags att förnya förrådet av zoofobas och vi fick äntligen tag i mjölmask.
Igelkottar är i huvudsak insektsätare så det skall ingå i kosten, dock är till exempel zoofobas väldigt feta och bör endast ges ibland. Mjölmask däremot är inte alls lika farligt fett och man kan ge flera per dag så vitt jag har förstått.

Shoppinglista med priser från Zoocenter, Frölunda torg:

• Hill's Science Plan Tender Chunks Beef, 12 kr
• Zoofobas, 1 kr/st (Samma pris som på Zoologiska vid Kaggeledstorget men bra mycket närmare för oss, har inte hittat billigare)
• Mjölmask, 12 kr/ca 18 g

Just nu får Tequila en blandning av BOZITA Sensible Diet & Stomach, vilket vi fick med från uppfödaren, och två sorters smakprov från OLIVER'S Petfood; Kitten och Diet & Senior.
De flesta kotteägare ger en light- eller sensible-version av antingen Royal Canin eller Hill's. Tanken är att även Tequila skall få detta så småning om, eller iaf utblandat med annat foder.

Tequila har fått gå under en hel del olika smeknamn sedan hon kom hit. Bland annat Tila, Mattes snuttis/sötis/sötnos, Sötkotte, Klätterkott, Klätterkotte, Bajskotte, Buskotte... Eller helt enkelt Klätterbusbajskotte... Att hon skulle heta Tequila Rose var redan bestämt innan vi sett henne för första gången på bild. Som de studenter vi är så ehm, anammar vi en viss studentikås kultur, vilket gör det mer eller mindre självklart att vår kotte har namn efter alkoholhaltig dyck på minst 17 vol%. Eftersom hon är albino passade helt enkelt Tequila Rose särdeles bra.

Just Klätterkotte och Bajskotte finns det goda skäl för. Igelkottsungar är riktiga bajsmaskiner. Man blir riktigt förvånad över hur en så liten kotte kan producera så mycket bajs. Vi brukar försöka undvika att hon bajsar när hon är i famnen, man får hålla koll på svansen, när den åker upp är det dags att sätta ned henne i toalådan. Tricket är egentligen att låta kotten göra sina behov innan man tar upp den efter att den vaknat. Gör man inte det får man räkna med att kotten kissar och bajsar i famnen. Förutom svansen så visar Tequila att det är dags när hon rusar runt och blir nästan möjlig att hålla. Det är viktigt att man inte släpper ned kotten varje gång den kissar eller bajsar i famnen. Naturligtvis sätter man den i toalådan men när den är klar skall den upp i famnen igen. Annars finns risk att kotten helt enkelt sätter i system att kissa och bajsa när den vill komma ned och vara i fred.
Hon skulle kunna kallas för Kisskotte också, igår lyckades hon kissa fyra gånger inom två minuter och minst en gång på vardagsrumströskeln...
Jag försöker väga henne varje dag men det är inte helt lätt att analyser något slags resultat då hon lätt kan bli mer än 20 gram lättare när hon bajsat.

Hon visade redan första dagen hon kom hit att hon var en klätterkotte. Helt plötsligt försvann hon upp bakom elementet och matte visste inte riktigt vad hon skulle göra... Rätt som det var trillade Tequila ned på golvet igen och hon verkade oskadd. Dock hann jag inte få tag i henne förrän hon var uppe på väggen igen. Jag hade ju hört att igelkottar kunde klättra till viss del men jag var inte alls beredd på det här. Till slut täppte jag för bakom elementet med en filt och hon har inte försökt klättra upp igen. Däremot hittade hon ett annat trångt och mysigt ställe att klättra upp för andra natten hos oss... Den historien kommer senare i ett inlägg om att kottesäkra hemmet. Jag kan ju säga så mycket som att det blev en orolig och sömnlös natt för matte och husse och jag var flera gånger säker på att vi inte skulle få se vår klätterkotte igen. Otroligt nog gick det bra till slut och vi har kontrollerat köket och hallen med ytterlig nogrannhet så nu kan hon inte försvinna in någon stans.

Klätterkotte i all ära men linslus kan man i alla fall inte beskylla henne för att vara. ;)

För första gången känns det som om jag har lyckats nischa mig rätt och faktiskt har en blogg som inte är precis som alla andra...
Prickly In Pink är en av sveriges få bloggar om tamigelkottar. Det handlar alltså inte om vilda igelkottar utan domesticerade varianter som finns i svenska hem som husdjur.

Här hemma bor en liten albinotjej vid namnet Tequila Rose. Tequila är en afrikansk pygméigelkott, den vanligaste tamigelkotten i Sverige. Som namnet antyder blir de inte särskilt stora, en vuxen kotte bör inte väga mer än ca 500 gram men det är förstås individuellt.

Eftersom Tequila är albino har hon ofärgade ("vita") taggar och rosa hud och nos. Ögonen är röda. Albinokottar är vanliga men det är få som vill ha dem. Ofta läser man köpesannonser i stil med "Vill ha en hona, inte albino". Jag har aldrig haft problem med röda ögon och tycker tvärtom att det är fint med röda ögon på djur, i alla fall de jag har sett.
Dock kan man ju börja diskutera hälsoaspekten då albinism trots allt är en sjukdom, eller snarare en gentisk defekt. Det vill säga att pigmentproduktionen hämmas och således saknas pigmentation i ögon, päls och hud. Igelkottar är generellt närsynta och förlitar sig mycket på luktsinnet och hörseln. De är dessutom nattaktiva och är mest ute under dygnets mörka timmar. Att pigmentationen hämmas i ögonen gör att djuret ser dåligt men frågan är om detta påverkar en igelkott särskilt mycket.
Det är klart att man inte skall uppmuntra avel på defekta anlag, jag vill bara poängtera att jag tycker det är synd med den allmänna "lekmannamotsättningen" av albinokottar. Visst, vill man inte ha en albino så vill man inte men att enbart låta färgen avgöra i valet av sällskapsdjur känns absurt.
Jag ångrar inte för en sekund att det blev Tequila som flyttade hit. Vi skulle egentligen ha köpt hennes syster också, en apricot, men hon var för klen för att flytta så det blev bara Tequila och det är som sagt inget vi ångrar. Min sambo som först var väldigt skeptisk till en albinokotte har konverterat helt och det går inte en dag utan att han säger hur söt hon är.

Med det sagt; Tequila har än så länge bara bott här sedan 7e oktober men har installerat sig väl och är inte särskilt rädd eller skygg av sig. Däremot är hon nyfiken som få och väldigt framåt och jättemysig. Växer så det knakar gör hon också, hon blir visuellt större i etapper, från en natt till nästa dag, och det syns på vågen också så det är inte bara inbillning.

Förutom att berätta om Tequilas hyss och äventyr hoppas jag med bloggen kunna bidra till en ökad förståelse och kunskap om igelkottar som husdjur. Det är inte allt för sällan man hör upprörda kommentarer och liknande för att folk helt enkelt inte har koll på att det finns tamigelkottar och inte bara vilda västeuropeiska igelkottar (Erinaceus europaeus).

Eftersom igelkottar än så länge är ovanliga husdjur i Sverige finns det inte mycket fakta att tillgå och bra svensk litteratur är i det närmaste obefintlig. Jag kommer att försöka mig på att skriva lite fakta på bloggen, mest och bäst information finns på amerikanska och brittiska sidor. I USA är tamigelkottar ett relativt vanligt husdjur, både på gott och ont. I Sverige är nu efterfrågan mycket större än tillgången och uppfödare kan kosta på sig att vara riktigt nogranna med till vilka de säljer. Intet sagt att man inte alltid skall vara det men ni förstår säkert hur jag menar.

Innan jag köpte Tequila bosatte jag mig på http://www.igelkott.ifokus.se, ett aktivt och informativt svenskt forum. Jag är också inne på http://www.hedgehogcentral.com/forums. Jag surfar runt en hel del i jakt på nya bra sidor. Skall sammanställa en länklista när jag får tid, kanske kan ordna med ett "award" till riktigt bra sidor, eller det kanske är för 2004? ;)