Kär kotte har många namn
Tequila har fått gå under en hel del olika smeknamn sedan hon kom hit. Bland annat Tila, Mattes snuttis/sötis/sötnos, Sötkotte, Klätterkott, Klätterkotte, Bajskotte, Buskotte... Eller helt enkelt Klätterbusbajskotte... Att hon skulle heta Tequila Rose var redan bestämt innan vi sett henne för första gången på bild. Som de studenter vi är så ehm, anammar vi en viss studentikås kultur, vilket gör det mer eller mindre självklart att vår kotte har namn efter alkoholhaltig dyck på minst 17 vol%. Eftersom hon är albino passade helt enkelt Tequila Rose särdeles bra.
Just Klätterkotte och Bajskotte finns det goda skäl för. Igelkottsungar är riktiga bajsmaskiner. Man blir riktigt förvånad över hur en så liten kotte kan producera så mycket bajs. Vi brukar försöka undvika att hon bajsar när hon är i famnen, man får hålla koll på svansen, när den åker upp är det dags att sätta ned henne i toalådan. Tricket är egentligen att låta kotten göra sina behov innan man tar upp den efter att den vaknat. Gör man inte det får man räkna med att kotten kissar och bajsar i famnen. Förutom svansen så visar Tequila att det är dags när hon rusar runt och blir nästan möjlig att hålla. Det är viktigt att man inte släpper ned kotten varje gång den kissar eller bajsar i famnen. Naturligtvis sätter man den i toalådan men när den är klar skall den upp i famnen igen. Annars finns risk att kotten helt enkelt sätter i system att kissa och bajsa när den vill komma ned och vara i fred.
Hon skulle kunna kallas för Kisskotte också, igår lyckades hon kissa fyra gånger inom två minuter och minst en gång på vardagsrumströskeln...
Jag försöker väga henne varje dag men det är inte helt lätt att analyser något slags resultat då hon lätt kan bli mer än 20 gram lättare när hon bajsat.
Hon visade redan första dagen hon kom hit att hon var en klätterkotte. Helt plötsligt försvann hon upp bakom elementet och matte visste inte riktigt vad hon skulle göra... Rätt som det var trillade Tequila ned på golvet igen och hon verkade oskadd. Dock hann jag inte få tag i henne förrän hon var uppe på väggen igen. Jag hade ju hört att igelkottar kunde klättra till viss del men jag var inte alls beredd på det här. Till slut täppte jag för bakom elementet med en filt och hon har inte försökt klättra upp igen. Däremot hittade hon ett annat trångt och mysigt ställe att klättra upp för andra natten hos oss... Den historien kommer senare i ett inlägg om att kottesäkra hemmet. Jag kan ju säga så mycket som att det blev en orolig och sömnlös natt för matte och husse och jag var flera gånger säker på att vi inte skulle få se vår klätterkotte igen. Otroligt nog gick det bra till slut och vi har kontrollerat köket och hallen med ytterlig nogrannhet så nu kan hon inte försvinna in någon stans.
Klätterkotte i all ära men linslus kan man i alla fall inte beskylla henne för att vara. ;)
Just Klätterkotte och Bajskotte finns det goda skäl för. Igelkottsungar är riktiga bajsmaskiner. Man blir riktigt förvånad över hur en så liten kotte kan producera så mycket bajs. Vi brukar försöka undvika att hon bajsar när hon är i famnen, man får hålla koll på svansen, när den åker upp är det dags att sätta ned henne i toalådan. Tricket är egentligen att låta kotten göra sina behov innan man tar upp den efter att den vaknat. Gör man inte det får man räkna med att kotten kissar och bajsar i famnen. Förutom svansen så visar Tequila att det är dags när hon rusar runt och blir nästan möjlig att hålla. Det är viktigt att man inte släpper ned kotten varje gång den kissar eller bajsar i famnen. Naturligtvis sätter man den i toalådan men när den är klar skall den upp i famnen igen. Annars finns risk att kotten helt enkelt sätter i system att kissa och bajsa när den vill komma ned och vara i fred.
Hon skulle kunna kallas för Kisskotte också, igår lyckades hon kissa fyra gånger inom två minuter och minst en gång på vardagsrumströskeln...
Jag försöker väga henne varje dag men det är inte helt lätt att analyser något slags resultat då hon lätt kan bli mer än 20 gram lättare när hon bajsat.
Hon visade redan första dagen hon kom hit att hon var en klätterkotte. Helt plötsligt försvann hon upp bakom elementet och matte visste inte riktigt vad hon skulle göra... Rätt som det var trillade Tequila ned på golvet igen och hon verkade oskadd. Dock hann jag inte få tag i henne förrän hon var uppe på väggen igen. Jag hade ju hört att igelkottar kunde klättra till viss del men jag var inte alls beredd på det här. Till slut täppte jag för bakom elementet med en filt och hon har inte försökt klättra upp igen. Däremot hittade hon ett annat trångt och mysigt ställe att klättra upp för andra natten hos oss... Den historien kommer senare i ett inlägg om att kottesäkra hemmet. Jag kan ju säga så mycket som att det blev en orolig och sömnlös natt för matte och husse och jag var flera gånger säker på att vi inte skulle få se vår klätterkotte igen. Otroligt nog gick det bra till slut och vi har kontrollerat köket och hallen med ytterlig nogrannhet så nu kan hon inte försvinna in någon stans.
Klätterkotte i all ära men linslus kan man i alla fall inte beskylla henne för att vara. ;)
Kommentarer
Trackback
