Om Prickly In Pink
För första gången känns det som om jag har lyckats nischa mig rätt och faktiskt har en blogg som inte är precis som alla andra...
Prickly In Pink är en av sveriges få bloggar om tamigelkottar. Det handlar alltså inte om vilda igelkottar utan domesticerade varianter som finns i svenska hem som husdjur.
Här hemma bor en liten albinotjej vid namnet Tequila Rose. Tequila är en afrikansk pygméigelkott, den vanligaste tamigelkotten i Sverige. Som namnet antyder blir de inte särskilt stora, en vuxen kotte bör inte väga mer än ca 500 gram men det är förstås individuellt.
Eftersom Tequila är albino har hon ofärgade ("vita") taggar och rosa hud och nos. Ögonen är röda. Albinokottar är vanliga men det är få som vill ha dem. Ofta läser man köpesannonser i stil med "Vill ha en hona, inte albino". Jag har aldrig haft problem med röda ögon och tycker tvärtom att det är fint med röda ögon på djur, i alla fall de jag har sett.
Dock kan man ju börja diskutera hälsoaspekten då albinism trots allt är en sjukdom, eller snarare en gentisk defekt. Det vill säga att pigmentproduktionen hämmas och således saknas pigmentation i ögon, päls och hud. Igelkottar är generellt närsynta och förlitar sig mycket på luktsinnet och hörseln. De är dessutom nattaktiva och är mest ute under dygnets mörka timmar. Att pigmentationen hämmas i ögonen gör att djuret ser dåligt men frågan är om detta påverkar en igelkott särskilt mycket.
Det är klart att man inte skall uppmuntra avel på defekta anlag, jag vill bara poängtera att jag tycker det är synd med den allmänna "lekmannamotsättningen" av albinokottar. Visst, vill man inte ha en albino så vill man inte men att enbart låta färgen avgöra i valet av sällskapsdjur känns absurt.
Jag ångrar inte för en sekund att det blev Tequila som flyttade hit. Vi skulle egentligen ha köpt hennes syster också, en apricot, men hon var för klen för att flytta så det blev bara Tequila och det är som sagt inget vi ångrar. Min sambo som först var väldigt skeptisk till en albinokotte har konverterat helt och det går inte en dag utan att han säger hur söt hon är.
Med det sagt; Tequila har än så länge bara bott här sedan 7e oktober men har installerat sig väl och är inte särskilt rädd eller skygg av sig. Däremot är hon nyfiken som få och väldigt framåt och jättemysig. Växer så det knakar gör hon också, hon blir visuellt större i etapper, från en natt till nästa dag, och det syns på vågen också så det är inte bara inbillning.
Förutom att berätta om Tequilas hyss och äventyr hoppas jag med bloggen kunna bidra till en ökad förståelse och kunskap om igelkottar som husdjur. Det är inte allt för sällan man hör upprörda kommentarer och liknande för att folk helt enkelt inte har koll på att det finns tamigelkottar och inte bara vilda västeuropeiska igelkottar (Erinaceus europaeus).
Eftersom igelkottar än så länge är ovanliga husdjur i Sverige finns det inte mycket fakta att tillgå och bra svensk litteratur är i det närmaste obefintlig. Jag kommer att försöka mig på att skriva lite fakta på bloggen, mest och bäst information finns på amerikanska och brittiska sidor. I USA är tamigelkottar ett relativt vanligt husdjur, både på gott och ont. I Sverige är nu efterfrågan mycket större än tillgången och uppfödare kan kosta på sig att vara riktigt nogranna med till vilka de säljer. Intet sagt att man inte alltid skall vara det men ni förstår säkert hur jag menar.
Innan jag köpte Tequila bosatte jag mig på http://www.igelkott.ifokus.se, ett aktivt och informativt svenskt forum. Jag är också inne på http://www.hedgehogcentral.com/forums. Jag surfar runt en hel del i jakt på nya bra sidor. Skall sammanställa en länklista när jag får tid, kanske kan ordna med ett "award" till riktigt bra sidor, eller det kanske är för 2004? ;)
Prickly In Pink är en av sveriges få bloggar om tamigelkottar. Det handlar alltså inte om vilda igelkottar utan domesticerade varianter som finns i svenska hem som husdjur.
Här hemma bor en liten albinotjej vid namnet Tequila Rose. Tequila är en afrikansk pygméigelkott, den vanligaste tamigelkotten i Sverige. Som namnet antyder blir de inte särskilt stora, en vuxen kotte bör inte väga mer än ca 500 gram men det är förstås individuellt.
Eftersom Tequila är albino har hon ofärgade ("vita") taggar och rosa hud och nos. Ögonen är röda. Albinokottar är vanliga men det är få som vill ha dem. Ofta läser man köpesannonser i stil med "Vill ha en hona, inte albino". Jag har aldrig haft problem med röda ögon och tycker tvärtom att det är fint med röda ögon på djur, i alla fall de jag har sett.
Dock kan man ju börja diskutera hälsoaspekten då albinism trots allt är en sjukdom, eller snarare en gentisk defekt. Det vill säga att pigmentproduktionen hämmas och således saknas pigmentation i ögon, päls och hud. Igelkottar är generellt närsynta och förlitar sig mycket på luktsinnet och hörseln. De är dessutom nattaktiva och är mest ute under dygnets mörka timmar. Att pigmentationen hämmas i ögonen gör att djuret ser dåligt men frågan är om detta påverkar en igelkott särskilt mycket.
Det är klart att man inte skall uppmuntra avel på defekta anlag, jag vill bara poängtera att jag tycker det är synd med den allmänna "lekmannamotsättningen" av albinokottar. Visst, vill man inte ha en albino så vill man inte men att enbart låta färgen avgöra i valet av sällskapsdjur känns absurt.
Jag ångrar inte för en sekund att det blev Tequila som flyttade hit. Vi skulle egentligen ha köpt hennes syster också, en apricot, men hon var för klen för att flytta så det blev bara Tequila och det är som sagt inget vi ångrar. Min sambo som först var väldigt skeptisk till en albinokotte har konverterat helt och det går inte en dag utan att han säger hur söt hon är.
Med det sagt; Tequila har än så länge bara bott här sedan 7e oktober men har installerat sig väl och är inte särskilt rädd eller skygg av sig. Däremot är hon nyfiken som få och väldigt framåt och jättemysig. Växer så det knakar gör hon också, hon blir visuellt större i etapper, från en natt till nästa dag, och det syns på vågen också så det är inte bara inbillning.
Förutom att berätta om Tequilas hyss och äventyr hoppas jag med bloggen kunna bidra till en ökad förståelse och kunskap om igelkottar som husdjur. Det är inte allt för sällan man hör upprörda kommentarer och liknande för att folk helt enkelt inte har koll på att det finns tamigelkottar och inte bara vilda västeuropeiska igelkottar (Erinaceus europaeus).
Eftersom igelkottar än så länge är ovanliga husdjur i Sverige finns det inte mycket fakta att tillgå och bra svensk litteratur är i det närmaste obefintlig. Jag kommer att försöka mig på att skriva lite fakta på bloggen, mest och bäst information finns på amerikanska och brittiska sidor. I USA är tamigelkottar ett relativt vanligt husdjur, både på gott och ont. I Sverige är nu efterfrågan mycket större än tillgången och uppfödare kan kosta på sig att vara riktigt nogranna med till vilka de säljer. Intet sagt att man inte alltid skall vara det men ni förstår säkert hur jag menar.
Innan jag köpte Tequila bosatte jag mig på http://www.igelkott.ifokus.se, ett aktivt och informativt svenskt forum. Jag är också inne på http://www.hedgehogcentral.com/forums. Jag surfar runt en hel del i jakt på nya bra sidor. Skall sammanställa en länklista när jag får tid, kanske kan ordna med ett "award" till riktigt bra sidor, eller det kanske är för 2004? ;)
Kommentarer
Trackback
